Tusch Hans

Hans J. Hansen 1882 – 1960Första tatueraren på Nyhavn 17, världens äldsta fortfarande aktiva tatueringsstudio.Av Jon Nordstrøm, författare till böckerna, Dansk Tatovering og Nordisk Tatovering,http://www.nordstromsforlag.dk/Hans J. Hansen, senare kallad Tusch-Hans, var, som så många andra tatuerare, sjöman till en början. Han beslutade sig som 17-åring i slutet av 1800-talet för att börja segla, men den första omgången blir bara på en gammal ålfiskebåt. Innan han ger sig ut beslutar han sig för att skaffa en tatuering; ”man är väl sjöman”, som Hans senare skrev i sina memoarer. Tatueringen blir handknackad i en lägenhet på Nørrebro. Han är mäkta stolt över sin sjömanstatuering och börjar gå runt med ärmen konstant uppkavlad.Hans blir grovt utnyttjad på den lilla fiskebåten, han får nästan ingen mat och kaptenen är elak och dricker som en svamp. Efter ett tag lämnar Hans båten och åker tillbaka till Köpenhamn. Här arbetar han lite på några andra båtar och hankar sig fram dag för dag.Han börjar överväga att börja tatuera så han köper tre pinnar och förser dem med olika antalet nålar i en sned vinkel. Det är så han kommer ihåg det från den tatuerare som tatuerade honom. Första tatueringen blir en liten duva på hans egen hand, och då den inte lbir helt misslyckad beslutar sig han för att gå vidare. På hans mors före detta värdshus på får de lokala fyllkajorna gratis tatueringar. Alla blir inte lika bra, men han lär sig snabbt.Hans blir, trots betalande kunder, trött på miljön och beslutar sig för att pröva lyckan i Nyhavn, där alla de riktiga sjömännen håller till. Han frågar ägaren till ett källarvärdshus på Nyhavn 17 om han får sitta hos honom och tatuera och det får han gärna så han tillverkar en skylt av papp och sätter i fönstret. Hans tjänar goda pengar och kan köpa nya kläder och få varm mat var dag.En dag kommer en ung man ner i värdshusets källare för att bli tatuerad och han berättar att han blivit tatuerad med en maskin i utlandet. Hans får mannen att rita upp maskinen och var han blivit tatuerad. Utifrån teckning och mannens beskrivning får han en lokal smed till att göra en maskin. Hans kallar sig nu för Danmarks första yrkestatuerare och på skylten i fönstret, som är daterad 1902, står det: ”Tatueringar utför med elektrisk maskin och kinesiska färger”. Nyhavns andra tatuerare, den fördruckna Stikker-Fredirk som mest tatuerar ute på båtarna, bryr sig inte om Hans maskin. ”Då är det inte konst längre”, säger han. Tjejerna som serverar på etablissemanget där Hans sitter gillar inte oljudet från tatueringsmaskinen och då han också tjänar bra med pengar blir relationen dem emellan sämre och sämre.Med kort varsel lämnar han därför Nyhavn och drar till Jylland. Där finns inte lika mycket att göra, men han stannar kvar ett par månader och får ihop lite pengar. Efter ett kort stopp tillbaka i Nyhavn tar han en båt till USA: I New York missar han båten tillbaka och plötsligt står han där, mitt i New York, i sina skitiga arbetskläder, med en baksmälla och inte en krona på fickan. Några svenska sjömän han börjar snacka med berättar att det finns en norsk tatuerare i The Bowery, så han åker dit för att söka jobb. Hans och den norska tatueraren, David, blir goda vänner och han arbetar i studion i ett halvår. I början förundras Hans över att svarta också blir tatuerade, trots att det inte syns så mycket, men många av dem är också sjömän som vill bli tatuerade.Han drar vidare till Hamburg i Tyskland där han, liksom i Nyhavn, tatuerar i de lokala värdshusen. Han hyr två lokala kajmatroser som mot en procent av betalningen jagar nya kunder. Hamburg är en rå hamnstad med massor av bondfångare. Han börjar sakna Danmark och efter några månader flyttar han hem till Köpenhamn.Tusch-Hans, som han nu kallas, stannar ett par år i Nyhavn, både som tatuerare och värdshusdrivare. Glädjeflickorna i Nyhavn hjälper honom också en del med att hålla styr på pengarna. Han har ett avtal med flickorna om att när en sjöman vill betala för att få sitt namn tatuerat på en tjej drar Hans tillbaka nålen i maskinen och med hjälp av en liten anordning får tjejen en ”tatuering” med sjömannens namn som kan tvättas bort nästa dag. Samma avtal har han för övrigt ibland även med sjömännen. Ingen vet något och Hans får sina pengar.Efterhand har det tillkommit ett antal tatuerare i Köpenhamn, bland annat Gustav Bechmann på Adelgade, Christensen på Nyhavn 42 och Hans vän Sorte-Peter, som tatuerar på värdshusen. Hans är inte rädd för konkurrens, han tjänar sina pengar, men han är trött på Nyhavn och 1909 reser han till Antwerpen. Åren innan första världskriget tillbringar han mestadels i Tyskland.Tusch-Hans börjar efterhand bli trött på att tatuera. Han lär sig istället att fotografera och under sina sista arbetsår, runt andra världskriget, livnär han sig med att fotografera skepp. Det är också om skeppsfotograf Hans kommer ikontakt med Handels- och Sjöfartsmuseet, som 1957 ber honom skriva sina memoarer. Han dör innan boken är färdig, men Henning Henningsen från museet färdigställer och ger ut den.

Billeder

t-hans-1957-2-ok t-hans-58-ok7564 tusch-hans-tavle-1902-ok hans-tatos25 hans-tavle-03 les-brev-2-ok hans-tatos11 hans-tatos19